söndag 3 augusti 2008

Sådär ja.

Du hade mina tårar och min respekt.
Nu har du förlorat allt på ett klumpigt sätt.
Visst är det synd att vi aldrig lär oss.
Att det är sanningen som bär oss.
Lika snabbt som jag klämmer en finne.
Blev du nu raderat ur mitt minne.
/Urban

6 kommentarer:

Anonym sa...

En som har talang ser jag :-)

Anonym sa...

hm ok:)
svar:jo klart man kan vara utan med!;)ha en skön dag!

Anonym sa...

hahaha den var ju nästan som en fräckis förutom att den inte var fräck =/ aja den var bra iaf =)

Anonym sa...

Suck!

Har nu fått utstå personangrepp och falska anklagelser, fyndiga rim och självömkan.
Har fått insikt nu om att mitt omdömme inte var så fel.
Jag behöver inte förklara eller försvara. Spelar ingen roll att jag varit ärlig, du har ju bestämt dig för att tycka annat. Hoppas du får en mysig tjej inom snar framtid.

Jag är vuxen nog att välja mitt umgänge, tänker bara umgås med dem som tillför mitt liv glädje.
Härmed har jag sagt mitt, blogga och sms:a skriv smutskastning o dyl. Jag tänker inte svara än mindre bry mig. Jag har ett liv att leva.

Till sist vill jag säga att alla som läst får ha sin uppfattning om dom ens bryr sig!

M.v.h Jenny

markus-urban sa...

Jenka:Oj! På den här sidan har du bara blivit hyllad, och varit anonym fram tills nu. Du behöver inte förklara men gör det ändå? Nåväl, nu fick du ditt sagt i offentlighetens ljus, bra. Jag väljer att inte kommentera mer för att undvika pajkastning.

Anonym sa...

oops, här hade det gått "hett" till. Tycker det var en frän liten dikt. Snitsigt.
Känner ingen det där med pajkastning, så det ä bra att du inte kommenterade mer, man mår bara så mycket sämre i slutändan. Bättre å traska vidare bara.