En dag på sjön...

Då kastar vi loss..

Evelina och Matilda..

Borrsjöån

Tommy

Me

Spegelblankt...

Patrik..

Patrik kör runt med tjejerna..

Nisse

Mat vid Strandbaden..

Tommy..

Me..

Smått fantastiskt väder vi har nu. Har varit på sjön med Tommy och hans döttrar hela dagen idag. Vi kom iväg i skaplig tid, trots Tommy. Men väl ute njöt vi för fullt av en spegelblank sjö och en klarblå himmel. Tommys båda tjejer stormtrivs i vattnet, och när Patrik kom förbi med vattenskotern så blev det ju inte sämre. Nisse hoppade på vid Sörtuttsbadet för att hänga med till Strandbaden för lite mat. Kul att hänga med Tommy igen. Va fan inte igår. Vi har känt varandra väldigt länge och har gjort en hel del "resor" tillsammans. Jag kan bjuda på en.

Det här var en nyårsafton för säkert 15 år sedan. Vi Kungsgårdare(by i västra Gästrikland) hade via kamrater blivit bjuden på en fest som ett gäng från Stockholm hade ordnat i våra trakter. Massor med nya ansikten och alla nära vänner i en herrgård. Det var vårdad klädsel som gällde för aftonen. Vi minglade, drack och hade trevligt tillsammans . Efter middagen så hamnade några av oss grabbar ute i en stuga som Stockholmarna bodde i för att "stärka" oss lite. Tommy och jag är båda ganska envisa, för att uttrycka mig milt. Klockan började närma sig tolv och vi reste oss för att återgå till Herrgårn och festen, för att fira in tolslaget tillsammans med alla andra. På väg dit så började Tommy och jag "lacka" varandra.(ni vet, nudda sist). Det slutade med att vi blev kvar i stugan och hamnade till sist i en snödriva... brottandes! Tempramentet steg på oss båda då ingen gav upp, och till slut var vi båda riktigt tokiga på varandra. Våra vänner som stod på trappen och skålade undrade var vi var. När de hittade oss låg vi i en låst position djupt ner i en snödriva. Dom fick sära på oss. Våra kläder var trasiga. Vi var arga som bin på varandra. Och om jag minns rätt hade både Tommy och jag ragg på g innan det här inträffade....nu blev vi båda utan. Vi är fortfarande oense om vem som började det hela. Men idag skrattar vi bara åt det...som tur är...för Tommy.;)

/Urban

Solljus utan skymmande moln

Det blir bra med en båttur nu. En intressant blogg bör innehålla lite bilder, det vet vi. Jag ska försöka ordna det idag. Ibland säger en bild mer än tusen ord.
/Urban

Bitter, jag?

Jag besökte en god vän, en kvinna(Ja, då vi har haft en relation tidigare så kan vi vara vänner kommer nog tillbaka till det här ämnet vid ett senare tillfälle) igår. Vi solade på hennes föräldrars baksida, drack kaffe och pratade om kärlek. Det var fint. Vi pratade om våra senaste relationer. Eller mest jag faktiskt. När jag insåg att loppet var kört med tjejen jag var kär i så blev jag otroligt ledsen. Trots den korta tid vi träffats. Det här är nått som jag har funderat mycket på.
Sedan i Mars i år har jag gått på behandling för mitt spel och alkoholmissbruk. Ett program som jag själv valt att hoppa på. Innan jag sökte hjälp så mådde jag otroligt dåligt. Söp, knullade och spelade bort på tok för mycket pengar. När jag erkände för mig själv och min omgivning att jag har problem så var det en stor sten som släppte från mitt bröst. Redan efter två veckor i programmet så blev mitt mående så otroligt mycket bättre. Sen dök Allie(vi kallar henne så) upp. Och mitt mående blev knappast sämre. Livet rullade på och allt var frid och fröjd. När relationen tog slut kändes det som om jag var tillbaka på ruta ett. Åh vad det är synd om mig! Jag hade sån självömkan att jag höll på att pissa på mig! Jag vet det nu. Allie är en fantastisk tjej som jag har berättat om i min tidigare blogg. Men förhållandet var dömt redan från början. Hon kom från ett sjuårigt förhållande med barn, hus och hund. Med en man som hon träffade som väldig ung. Allie hade inte ens flyttat ur huset de bodde i när vi träffades. Hon har i princip aldrig varit själv. Det här var information som jag fick tidigt. Och långt där inne visste jag att det här kan bli svårt. Ändå valde jag att köra på. När hon ville hoppa av resan som vi påbörjat så kände jag mig besviken. Men jag förstår henne verkligen. Hon är ung, vacker och har massor av möjligheter att välja väg i livet. Hon blir uppvaktad, och hennes självförtroende fylls på med komplimangerna hon får från sin omgivning. Sånt får oss att växa. Vi behöver alla få höra att vi är vacker. Även om Allie är så bra som jag beskriver, så är ju inte heller jag säker på om hon var den rätta för mig, långt ifrån. Vi hade ju inte hunnit lära känna varandra tillräckligt. Så den största anledningen till min sorg, är min självömkan över att bli lämnad. Inte det faktum att hon var kvinnan i mitt liv. Den här känslan tror jag fler känner igen. Men i förlusten har jag svårt att se klart. Jag blir bitter och svartsjuk. Det är nog en naturlig reaktion. Det betyder nog att jag är frisk. Att jag kan ge av mig själv. Satsa för att vinna, eller förlora. Slutar jag med det så slipper jag visserligen lida, men får också väldigt svårt att älska.

För övrigt så gav inte gårdagen så mycket. Men idag har jag sett tuttar på stranden. Dessa magiska skapelser :)

/Urban

Inte igår heller

Det är svårt att hitta ställen där man finner kvinnor i sin egen ålder. Alldeles uppenbart var dom inte ute igår. Möjligen att det var onsdag före löning..eller att det faktiskt inte finns så många som är singel. Den sistnämnda tanken är ju lite deprimerande. Har en kvinnlig bekant och vi diskuterar ofta hur man träffar en partner. Jag kan nämna för henne hur svårt det är att hitta tjejer.. hon och andra sidan gnäller om hur svårt det är att hitta killar.. Svaret på problemet verkar så väldigt enkelt...och samtidigt så himla komplicerat.
Eller som en vän uttryckte det... "det är viktigt att vara ute".. Som en form av reklam för sig själv antar jag.. för syns man inte, så finns man inte.. Är det slutsatsen man ska dra av ett folktomt gävle?
Markus

Ut i Gävle

Nu har jag suttit framför den här skärmen i 40 minuter. Inlägget som jag skrev handlade om mitt senaste uppbrott, och hur vi tacklar förluster. Men jag insåg att jag inte skulle hinna skriva klart det så jag sparade det. Vi ska ut ikväll och tiden är knapp.

Ikväll blir det Gävle igen. Näsorivädretbrudar kan nog passa oss. Det är nått speciellt med tjejerna i Gävle. Eller var iaf. Svåra att få kontakt med. Nu har vi inte försökt prata med nån än, men ändå. ;) Tonights the night!

/Urban

Jäkla Arne Weise

Naturprogram borde snarast förbjudas att visas i tv. Ibland har man fått frågan varför jag bara dansar när jag är (rejält) drucken. För många många år sen visade Arne Weise i sitt naturprogram ett reportage från trandansen vid Hornborgarsjön. Ett dansgolv i stan är inte särskilt annorlunda. Männen försöker med diverse olika graciösa poser imponera på det motsatta könen. De killar som sticker ut i folkhavet får också ofta napp precis som tranorna vid sjön. Så när det gäller dansgolvet dricker jag inte för att få mod att ställa mig bredvid tjejer... jag dricker för att glömma synen av de där jäkla tranorna i naturprogrammet..
Ikväll blir jag nykter så man lär inte hitta mig på dansgolvet..
Markus

Ärlighet

Oavsett om det är på dejtingstadiet eller i början på ett förhållande kan man aldrig undvika att höra de magiska orden.."ärlighet är viktigt". Den kommentaren kan bara bygga på utgångspunkten att vi vanligtvis ljuger och bedrar varandra. Alternativt att det faktiskt är tillåtet att ljuga och bedra.. åtminstonde i spelet mellan kvinnor och män..
Som regel försöker jag alltid vara ärlig.. men det finns ingen regel utan undantag.. när en kvinna frågar om hennes rumpa ser stor ut i en viss klänningen svarar jag helt automatiskt.. nej det är den snyggaste rumpan i hela världen.. Som man med en rejäl social fobi i närheten av tjejer har man inte alltid råd att vara ärlig.
Markus

Då var vi igång!

Jag ser solen idag, fantastiskt! Den rackarn har verkligen lyckats hålla sig undan. Men idag har han få ställen att gömma sig på. Det mesta blir bra när han inte skyler sig.





Vi får se vad den här nya bloggen kan ge. Själv kommer jag att fortsätta som tidigare. Tanken med att vi är två är att vi delar skammen och möjligheten att uppdatera oftare. Även om vi är väldigt olika som personer Markus och jag så har vi samma värderingar. Vår förhoppning är att vi ska bjuda på oss själva och berätta öppet om saker som ingen annan vågar. Ärligt.


Detta återkommande ord i relations sammanhang. Väldigt många värderar ärlighet högt, men få lever upp till det. Hur svårt kan det vara? Väldigt svårt om ni frågar mig. Jag tror det handlar om träning och åter träning. Vi är så rädda för att framstå som dåliga människor. Rädda för skammen. Jag har bara mött en kvinna som har levt efter den devisen. En! Och henne älskar jag än idag. Henne ringer jag till om jag behöver få svar. Men att vi inte lever ihop idag beror på andra saker. Men jag respekterar henne otroligt mycket.





Jag kan komma på mig själv ibland när jag ljuger. Som när jag kommer försent till ett möte eller nått och nån frågar var jag har varit. Köpt snus säger jag. När jag i själva verket har sovit över. Sjukt! Nåväl, vi ska försöka vara ärliga.





Välkomna!





/Urban

Snart kör vi... :)

Blir bra här....känns vindstilla och fint